BarbaGuls Blogg

Jag kollade precis att allt stämde med Taxi-bokningen till Arlanda. Det är ju lite pensio-varning.

Illa.

När det är helt tyst. Jag menar tyst. Och BarbaGul Jr är utom synhåll, blir man en smula misstänksam. Om man dessutom ropar och frågar vad han gör, och svaret blir som nu:
-"Ingen!"

Då går man faktiskt och tittar.

Vi har lovat manualer på alla tekniska prylar här hemma. Hur man slår på TV:n, kaffebryggaren mm.



Man ska inte lova så mycket.

[slår på ett avsnitt Prison Break]

Okej, jag har sovit. Snusat, snarkat och dregglat. Och lagt fram lite blöjor på köksbordshögen. Framsteg.

Allt vi ska ha med oss ligger i ostrukturerade högar på köksbordet. Att det ligger på bordet och inte redan i väskan är för att jag attackerar högarna med jämna mellanrum för att eventuellt plocka bort något varje gång. Allt skulle ju ner i en och samma väska. Eller hur det nu var.

Joar [idag även kallas Charmo] har hittat sin hög. Han har på sig tre solhattar samtidigt och springer runt i sina sandaler. Får vad som ursprungligen fanns i högen som sedan verkligen kommer med.

I morse [eller det är ju faktiskt morgon fortfarande] var jag på utvecklingssamtal på dagis. Vi har en jävligt charmig, pratglad, duktig och gosig liten kille.
Men det visste vi ju redan.

Jag vill bara berätta att det var bra mycket roligare att titta på två avsnitt av Prison Break än att packa. Så det är precis vad jag har sysselsatt mig med.

Jag känner mig helt lost vad gäller sommargrejer känner jag. Det dyker upp saker hela tiden som jag kommer på att man måste ha bara för att det är sol. Jävligt mycket sol dessutom. Nu kom jag på sandaler till kidsen. Vart fan är dom liksom? Jag har ingen aning. Verkligen.

Snart, snart, snart ska jag börja på middagen. Det kommer att stå en rykande varm lasagne på bordet om cirkus en timme. Tvättmaskinen vevar på som vanligt, planen är att få tvättkorgen ekande tom innan vi åker och lyan i hyffsat användbart skicka då svärmor [typ] kommer och bor här med Milton i två veckor.

I kväll blir det till att stryka och packa. I en väska. Japp en. Hade J fått bestämma hade vi bara haft handbagage. Det är någon weird idè han har med extremt lite bagage. Men han kan ha en poäng med att det smidigare med allas saker i en väska då vi ska släpa på barn, vagnar och handbagage. Vi har lyckats med det förr, men nu är vi en person mer än sist vi reste och den här lilla människan gör av med mycket kläder och han använder blöjor. Så vi får se.

För övrigt verkar den ena vagnen har blivit stulen borta på dagis.

Just ja, lasagnen var det.

Jag gav mig ut och trotsade den plötsliga vintern. Jag fick med mig solkräm, solstick, barnschampoo, badblöja och varsin present som ungarna får på planet. Tidsfördriv is bra shit.

Tvekade mellan badblöja och vanliga badbyxor. Men eftersom Mini-Barban inte är helt rumsren än fick det bli badblöja.

Vi såg den nya thrillerkomedin "Burn after reading" i helgen. En gäspanda tråkig och sjukt rörig rulle. Man fick fan knappt ihop alla lösa trådar i slutet. Pitten [Brad Pitt] har dock en skön efterbliven karaktär i filmen och skulle ha fått vara med mer enligt mig.

Kaoset på Arlanda med bara en bana öppen bara måste försvinna tills på torsdag. Det bara är så.

Dom kommande 8 plusgraderna som utlovas på torsdag tar jag emot med öppna armar.

Igår var vi och tittade in barnens nyaste kusse. Vi fotade och stirrade ner lilla Liam, 5 veckor gammal. Det vi alla konstaterade när Joar for fram över soffor och klättrade upp i fönster var att det går fort. Sjukt fort.

Lill-Barban tyckte att den lilla sovande kussen var en smula tråkig. Han sov hela tiden. Okej, han bytte sovställning en gång och ögonen fladdrade till lite ibland i sömnen. Men annars var han rätt still. Och tråkig. Så Joar utforskade boksamlingen och fann bland annat fågel-och hundböcker. Just hundboken var intressant. Den var stor och tung.

Joar: Ååååh. Tujk! Tujkbok! [Tung bok - lät precis som TURKBOK].

Men nej vad jobbigt. Det är 30 grader varmt i Egypten. Det kommer vara varm och skönt. Gud vad jobbigt. Vi kommer bada hela dagarna. Fan vad jobbigt. Ironi. Suck it in.
Lördag: Strålande molnigt på morgonen. Strålande molnigt. Ja jävlar. Det blir intressant.

Dax att damma av resväskan.

[skvaal] Kranen i badrummet sätts på. Efter ett tag var jag tvungen att kolla läget.

Mamman: Joar, vad göör du?
Joar: Eh, tvättaj.
Mamman: Tvättar vaddå?

[små springande fötter]

Joar: Eh tvättaj sooklaaen [tvättar en chokladbit]

Ett smart sätt att äta choklad på om man inte gillar kladdiga fingrar, äta den under en rinnande kran.

Jag hittade en helt underbar "Fem myror"-rullväska till Joar i SVT:s shop på TV-huset.

Joar är en klätterapa av värsta sort. Sitter jag i soffan ska han alltid vara på mig. Inte bredvid, utan på. Sitta still existerar inte heller. Han klättrar runt på en och bökar. Sött men gör för det mesta ont. Vid ett tillfälle här under morgonen vände han på sig och skallade min ena tutte ofrivilligt.

Mamman: Aj! Det där gjorde ont! Du får faktiskt sitta still. Du gjorde illa mig på tutten.
Joar: Eh neje [nere].


Okej, då har jag även fått det bekräftat från en 2½-åring att tyngdlagen har gjort sitt.

Mitt lilla barn vaknade klockan 07:00. Jag hade noll lust att kliva upp så jag släpade med mig täcke och kudde ut i vardagsrummet. Sedan dess har jag nog vaknat och somnat till ungefär 1394 gånger. Det känns som om jag är mer trött nu än jag var vid klockan 07:00.

Sambo J var på firmafest igår och dansade in i sovrummet runt klockan 04:30. Inte helt diskret, inte helt tyst förstås eftersom jag vaknade. Inte nog med det, den inte helt nyktra sambon la sig nere i fotändan - på tvären. Vilken jävla idiot. Och inte lyckades jag väcka honom heller för att få honom åt rätt håll igen. Jag har alltså fått sova dubbelvikt.

Mamman ska beställa hem bakispizza till sig själv. Barnen plus kompis får vanlig pizza.

Mamman: Elias, vad vill du ha för pizza då?
Elias: Carusell. Utan lök.
Mamman: Vild, vad vill du har för pizza?
Vild: Vesuvio.
Mamman: Joar, och vad vill du ha?
Joar: Eh gjöön pissa [grön pizza].
Mamman: Okej. Då beställer väl jag då.

Under alla min 34 år har jag aldrig varit med om att 111 personer har sjungit "Ja må hon leva"för mig. Igår var den första. Generande - absolut, men lite roligt.

Efter festen igår med jobbet gick vi vidare till Karlsson & CO. Tanken slog mig aldrig då att det bara var operatörer som gick vidare. Dom är ju förmodligen lediga idag eller så jobbar dom kväll/natt.
Efterklok kan man ju alltid vara.

Oj vilken tjockig manual det är. Och oj vad många knappar. Oj.

[öppnar maualen]

Jag har blivit firad och kalasad. Fett kalasad som E skulle säga. Firad så till den grad att mina panerade spättafilèer och broccoligratängen mer eller mindre brann upp i ugnen som jag skulle ha haft med mig i matlåda i morgon. Okej det brann inte men smakade inte bra om man säger så.

Barba-mamman testar att fota lite

Hjälp! Där var ju jag! Och det va fan vad spegeln var skitig.

Wow wow woow! Testar ett alternativt sätt att hålla kameran. Checka pekfingret liksom.

Jag tjuvringer till sambo J. Jag luskar och försöker höra vilken butik han är i, men det går inte så bra. Nu har jag ringt så att han nästan är irriterad. Finns ju risk att jag blir utan present just av den orsaken.

Mamman: Heeeej.
J: Hej hej.
Mamman: Vad ska vi ääääta?
J: Jag vet inte. Jag handlar, jag är liksom lite upptagen.
Mamman: Jahaaa. [tystnad] [lyssnar]
J: Jaa? [en liten antydan till irritation här]
Mamman: Ja jag får väl komma på något då.
J: Mm.

Jag tror att det är något fuffens på gång. Sambo J är ute och "handlar till sin firmafest" han har på fredag. Fast han sa igår att han hade X antal hyffsat nyinköpta byxor. Mm jag tror att det är något annat han ska handla, något till mig. Fast jag vet sedan innan att jag inte ska hoppas på för mycket.
Det är tur för honom att jag inte är mycket för firande och presenter. Annars hade han nog legat riktigt risigt till.

Men. Han är bäst ändå.

Det är vinter ute. Jag och Lill-Barba sprang i kapp på vägen hem och fångade snöflingor med munnen.
Det får gärna komma en meter med en gång, så är det liksom bra sen.
Men nej det kommer töa, snöa, töa, snöa. Ah du fattar, om du bor i Stockholm.

Jag roar mig kungligt såhär mitt i natten med "Tougher than the rest" i hörlurarna och kollar på bilder i datorn.

Jag läste idag på Aftonbladet att Håkan "Baren" Hellin drar folk till båten som aldrig förr. Allt som är en smula positivt kring Håkan är jag alltid mycket skeptiskt till. Men just det här tror jag på. Faktiskt. Eller jag vet. För sedan jag postade det här inlägget på bloggen om Håkan, har jag haft besökare som aldrig förr. Pga Håkan "Baren" Hellin. Det lustiga i kråksången är jag inte ens skrev något, jag postade bara en Håkan-klassiker från Färjan. Jag gjorde ingenting, precis som Håkan. Han gör ingenting, han är ingenting, han bara är. Och det räcker tydligen.

Jag inbillar mig, tror eller har drömt ihop att jag en gång har varit och sett Clownen Manne. Jag inbillar mig, tror eller har drömt ihop att det var på Skansen eller Gröna Lund.

Just nu är jag för pigg för att sova. Jag har ju precis vaknat efter att ha sovit i 2 ½ timme så är kanske inte så konstigt, så jag sysselsätter mig med rensning av favoriter.

-Bort, bort, bort. Den bort, och den bort. Bort, bort.

Fan vad med usla sidor det dräller av egentligen. Och fan vilken prestationångest som helt plötsligt bara sköljde över mig.

Finns det något mer irriterande är felkod: 81000314? Just det, den som dyker upp ibland när man ska logga in på MSN. Det kan inte stå i klartext vad felet är i stället?

- Vi orkar tyvärr inte logga in dig för tillfället din dumme fan! Du har haft din chans men du somnade som vanligt när du la barnen och nu är det för sent fattar du väl?!


Okej okej, fan förlåt då.

Nej här man ju inte sitta och slasa och hasa. Vid närmare eftertanke har jag ett mycket viktigt vad att vinna. Så nu går jag och lägger mig, helt pigg. Oddsen är fan inte på min sida. Men det är som väldigt sällan.
Men vinna ska jag, om jag så ska plåga mig själv till söms.



Vadet? Jaha. Ja, jag ska vara först på jobbet i morgon bitti. Joråsåatte.

Exakt så här kommer jag se ut på jobbet på fredag efter höstfesten på jobbet. Jag kommer förmodligen sitta och hålla exakt såhär i mitt skrivbord. Men en exakt lika tung kepa. Och en Cola Light. Exakt på pricken.












Uff, tungt.

Sådana här blå band hänger runt om i skogen bakom E:s skola. Det ger mig nästan rysningar. Jag får flashbacks från skoltiden när man tvingades ut i skogen på orienteringar, joggingrundor och dyligt. När man allra minst ville. Som tjurig tonåring var väl ändå orientering och löpning det absolut sista man ville?

Ja men nu är jag fan piggelin [pigg] igen. Matlådorna är fixade, jag dricker Cola Light, burrar och kurar i soffan till någon jävla gala på 4:an. Jag gissar att jag inte kommer kunna somna sen heller.

Jag somnade när jag la ungen. Helt snurrig blir man. Nu ska jag göra matlådor. Få se hur det blir. Jag kommer hälla ner maten i locket och försöka stänga med själva lådan. Det här kan sluta precis hur som helst.

Joar: E det?
Mamman: Pommes frites.
Joar: Eh kompis?
Mamman: Nej, det är pommes frites.
Joar: Stoor kompis.

Mamman: Eh okej (?)

Jag skickar tusen tankekramar till mina barns farmor som ska vara hundvakt när vi är i Egypten. Helt förvånande tyckte hon att det var en kanonidè att bo hemma hos oss eftersom hon jobbar rakt över gatan. Det är nämligen en farmor med en väldigt inrutat vardag. Hon såg det snarare som mycket positivt, hon kunde gå ut med Milton på lunchen och slippa stressa hem efter jobbet. Sedan skulle hon på någon fest i skolan med uppträdande där hon hade tänkt sova över i skolan på något vis, men nu slipper hon det. Så vi vart glada, Milton vart glad och farmor vart glad. Super.

Bussen dundrade in på centralen igår 20 minuter för tidigt, klockan 21:40. Busschauffören hade syndromet "blytung-blyfot".
Jag som satt precis vid mittendörren i bussen klev av bland dom första i kylan på Stockholmsmark. Väl inne på Centralstationen på väg mot tunnelbanan upptäckte jag att mobilen vart kvar på bussen. Med andan i halsen sprang jag tillbaka till bussen som precis var på väg att lämna Centralen. Jag sprang ut framför bussen, stannade framför och vrålade "STOPP!" och satte upp handen mot chauffören. Jag kan förstå att han såg lite frågande ut, nästan lite tveksam till om han bara skulle gasa, svänga ut och köra om mig. Förmodligen hade jag tänkt detsamma.
Jag förklarade att jag hade glömt mobilen på sätet och fick springa in och titta. Och där låg den. Min mobil. Det var som en Stanley Cup-buckla låg där mellan sätena. Det kändes precis som om jag precis hade vunnit National Hockey League, jag höjde bucklan [nja mobilen alltså] och kysste den [ nja, nästan i alla fall].
Ibland har man tur. Och just igår var en sådan dag. Tur för mig.

Tjohej. Här har vi varit vakna sedan klockan 05:00. Orsak: Ett litet barn som kliar sig så han inte kan somna om. Åtgärd: Ett bad för att vakna till och det lilla barnet är smort från topp till tå med receptbelagd salva. Görs: Tittar på SvampBob Fyrkant och äter rostmackor. Skall göra: Klä mig och kila till jobbet. Nu.

Okej, nu måste jag förklara känner jag. Jag Youtube:ar musik här nere i Småland. Jag pimplar vin och letar bra och megabra musik medans Jennie städar helt maniskt. Hela lyan är helt vit efter vår framfart med slipmaskinen i hennes dotters sovrum.
Så för stunden roar jag mig på egen hand med vin och musik. Musik i mängder. Att jag postar inlägg här på bloggen med musik från Tuben är för att jag vill hitta och kunna lyssna på dom igen. Så en ren egogrej. Inget annat.

Vi är nog klara med underarbetet nu. Nog, för att det är mörkt. Så återstår att se i morgon.
Jag har precis duschat ut damm ur hår, näsa och ögon. Det var den mest efterlängtade duschen på länge.
Status hemma är kollad, så nu ska det korkas upp. Blir eventuellt en av dom tre filmerna med som vi hyrde. En har vi redan sett idag, "The Girl in the Park" - där handlingen handlar om varje förälders största mardröm, ens barn försvinner. Det hade verkligen kunnat varit en bra film, men den var helt kass. Helt usel. Den får -3 sandpapper i betyg.

Jag har varit och handlat en tandborste, jag hade glömt min hemma. Efter en lunch på revbensspjäll vart det där med tandborste en prio etta.

På kvittona:

1 flaska vitt vin
6 cider
1 jävligt stor påse candy
3 videofilmer
2 portioner revbensspjäll
1 tandborste

Det är morgon i Småland. En fin men jävligt blåsig dag. Vi är lite bakfulla [ja man blir nog det efter 3 flaskor vin] idag men vi ska försöka få lite gjort i slip- och spackelrummet ändå. Det är planen.
I planen för dagen ingår även att köpa mer vin [jajjamensan, vi jobbar som bäst då], Pepsi Max och film till kvällen.

Psst *viskar*

Ni som jobbar på samma jobb som jag, har ni hört att man räknade med circus 65 personer på höstfesten nästa vecka? Det är genomsnittet som brukar komma pga schema och intresse. Men inför den där höstfecken är det lite fler den här gången.
Detta har inneburit extrainsatt hjärnverksamhet hos dom ekonomiansvariga och dom som har lokalen. Lokalen räcker inte till så man kommer att få möblera om inför spektaklet. Det totala antalet anmälda är 120 stycken. Håll i hatten, och för allt i världen, missa inte skiten.

Jag är framme. Jag har en Maxbox i magen, slipdamm och än så länge en flaska vitt i magen. Än så länge.
Jag är hos min bästaste bästa vän. Som enligt mig borde bo närmare. Sådana här smålänska små skapelser växer inte på träd. Banne mig.
Hon är mitt bollplank och motpool. Hon är en bra vän. Min bästaste. Hon är känslosam, ärlig, och speciell. Sådär braigt speciell förstås. En vän man skulle vilja kunna umgås mer med mer spontant. Men nu har vi våra liv på olika platser och så är det bara.
Jag får nöja mig med det helt enkelt. Jag får nöja mig med vin, skavsår i öronen och bra musik. Det borde jag allt klara av.

Trevlig helg mina vänner, för det ska jag ha!

Jag är inte den känsliga typen. Men när någon rullar kusar i storleken negerboll, då viker även min blick. Och petar man med nageln i tanden, som om den har fastnat, ja då jävlar.

Vik hädan! Jag toktvättar. Eller tok och tok, det tar ju den tiden det tar liksom. Jag tvättar inför i morgon då jag åker till Jönköping över helgen. Och så ska det torkas, och så ska det strykas. Ja, packa är inte min grej.

Jag hade lite glömt och blivit dåligt informerad om att delar av familjen skulle iväg och se på hockeymatch. Som en jagad gasäll på savannen, som en greyhound efter hundbetet, som Jeremy Wariner på ett 400 meterslopp löpte jag hem med andan i halsen.
I farten skickade jag ett sms från centrum:

"Ni kan börja göra er i ordning. Jag går från centrum nu."

Framme vid porten möts jag av kommentaren "Vi tog dig på orden och gjorde oss klara och gick ut" och menade på att man fick vänta ett par minuter. Vad hände med dom minutrarna det tar att gå från centrum? Killar och beräkna saker. Beräkna som i räkna. Räkna som i tänka.

(Kan tillägga att det varken var sambon eller sonen som kom med kommentaren)

Idag var alla i familjen, förutom jag på hockeyträning. Dom och jag var hemma ungefär samtidigt, runt klockan 18:30 gissar jag. Det betydde att jag inte ens fick 1 timme tillsammans med den minsta. Den där lilla som kom in genom dörren, ledsen för att han inte hann trycka på knappen i hissen. Den där lilla ledsna som nästan var för trött för att äta. Den lilla ledsna som var för trött för att lägga sig.
Jag får lust att slita upp honom för att kunna pussa, krama ihjäl och tala om att jag älskar den lilla ledsna och trötta. Så hårt och så länge att han förmodligen skulle ledsna och tröttna.
Kanske lika bra att låta han sova.

Det maler en massa tankar. Tankar om koraller, kissigt poolvatten, kommande värme, Räddningsverket, volontärarbeten och mitt hallprojekt.
Ja, något sådant helt enkelt.

Nu banne mig, nu borde verkligen kalops-helvetet vara klart. Såhär två timmar senare är man ju lite hungrig.

Mm. Nu äter jag vare sig den är klar eller ej.

Men herregud. Vilket skämt. "Ljummen bönsallad" - vilket jävla skämt till blogg.

Jag är kär. I bönor. Jag har faktiskt aldrig riktigt tyckt att det är sådär supergott med bönor. Men nu är det så supergott.

Nybadad och det är renbäddat i sängen, behöver jag säga mycket mer? God natt.

Timell, Jonny, Mattias, Simon och Thomas, släng er i väggen för i helvete - Jönköping here i come! Ah, jag har bokat mina biljetter med andra ord. Redo för att slipa och spackla tapetskarvar, snacka skit och dricka lådvin. Fan vad bra det kommer att bli. Ger inga garantier dock på själva grundarbetet, men jag är en jävel på lådvin. Det kan jag lämna garanti på.

Nu har jag mycket att läsa på om, CSN och pungbråck bland annat.

Elias fick presenter av sina musikalvänner. Det var en tigerplansch, ett drakskrin och en lavalampa. Helt fina presenter. Men den där lavalampan ställde allt till det. Elias ville såklart testa den, men efter att ha satt in sladden och läst manualen konstaterade han att det tar 2-3 timmar innan den blir varm och börjar "lava". En varm lavalampa vill man inte ha ståendes inom taffshåll för en tvååring så jag bad honom ställa undan lampan. Elias trodde det räckte med att ställa undan den övre delen, och bar därför iväg med den. Under tiden kör hans lillebror ner fingarna i den undre delen av lampan, som värmer upp den övre. Vilken olycka. Det har gråtits och kylts om vartannat. Och jag och Elias har haft så dåligt samvete. Elias har gråtit över att han bara tog med sig den övre delen och jag har haft så dåligt samvete för att jag för sen att hinna fram och stoppa Joar och hans fingrar. Visst en olycka händer så lätt men det är ingen tröst för någon just nu.

Kan bli lite långråkigt ibland att bara kolla på hockey. Det finns ju nattfjärilar också.

Om 45 minuter är det samling utanför porten. Då ska jag, Elias och hans bästa kompisar gå och se Sune - En Annorlunda Musikal på Göta Lejon. Det är liksom själva Elias kalas i år.
Det ska faktiskt bli jättekul.

Jag försökte väcka J i morse som var ute igår och firade systerysters man som fyllde år. Jag försökte verkligen väcka honom. Han ville att jag skulle det, sa han igår, för han ville följa med på E:s match idag. Det skulle vara samling klockan 07:15 i Segeltorpshallen, mitt försök till väckning inleddes kanske runt klockan 06:40. Kan tillägga att han kom hem efter klockan 03:00.

Mamman: J, skulle du med på matchen eller?
J: Yes.
Mamman: Men ska du med eller?
J: Yees.
Mamman: Men för fan, du är i Sverige nu!
J: Yeeees.

Han fick vara kvar och sova. Han verkade behöva det.

Sambon har landat och kommit hem igen. Dock utan bagage, vilket försvann under mellanlandningen i Chicago. Enligt utsago kommer det förlorade bagaget budas hem inom 2-3 dagar. Ja, vi får väl se hur det blir med den saken.

Jag gåshudar mig. På tuben. På YouTube. Till musik. Var så god.

Jag glömde ju anmäla vab [vård av sjukt barn] igår och vad väntar mig på Försäkringskassans hemsida när jag väl tar mig dit?

Logga in med e-legitimation från
Lördag 8:e november stänger internettjänsterna redan kl 15.30 för servicearbete. Vi öppnar sedan som vanligt kl 06.00 söndag morgon.

Som om jag skulle komma ihåg att gå in då? Hmpff.

Jag har precis sett klart December boys med han Harry Potter-pojken och i natt såg jag Fool`s gold med tvättbrädan McConaughey och lilla Kate Hudson. Ärligt, så kunde man klara sig lika bra utan bägge filmerna. Ski, skit, skit.

Medans Joar sprang runt och letade puckar, satt i fiket och åt bullar, drack ÄppelMer och lekte med sina dinosaurier så gjorde Elias det vi var där för att egentligen titta på, spelade hockey.

Elle, nr 35, målvakt i MB Hockey .

Här under uppvärmningen. Matchen mot Tullinge för övrigt, slutade 8-2 till MB Hockey.

Här konstaterar vi att det är kallt i MB Ishall. Matchen har inte ens börjat. Vi börjar prata om att vi snart ska åka till Egypten i stället.

Nu ska jag kolla status i skötväskan och sedan ska vi klä oss till tänderna. Vi ska på hockeymatch, eller ah, Elias ska spela och jag och Joar ska hurra, skrika och skråla det högsta vi kan. Vi har faktiskt en sån där tuta hemma men den tror jag att vi lämnar hemma, kan kanske få "onda ögat" av dom andra föräldrarna. Så vi kör helt enkelt med dom gamla hederliga hejarramsorna, typ "uuuut med packet!" [skoja]

Men fan. Jag skulle ju se film. Jag glömde bort det och plockade ur och i diskmaskinen, drog en repa med draken, und so weiter. Ett getöga i någon blogg som länkade till en annan, und so weiter. Läste den som länkade någon annanstans, und so weiter. Ja, und so weiter helt enkelt.

Från sambo J till mamman:

"Hejsan gumman, e du vaken? Vi är på g till gård 6 timmar med bil! Stort land! Älskar dig och grabbarna. Ska du bli min American girl?"

Vad är det han har på lur tro där borta i Kansas City? Undrar så.

Ett stycke glatt barn på BRIO i Globen C.. Mamman tänker att det här med muta, kommer gå som smort....Joar hitar en hund och provar och klämmer.. Den viftar tydligen på svansen när man klappar den..Wei! Mamman hittade SvampBob..
..och lekte på egen hand..Men det var inte så kul på BRIO, Stadium är tydligen stället man ska hänga på.. Jag hänger tydligen inte med..Mycket koncentrerade killar.. HOHO! Här är mamma, jag vill fota! *ingen reaktion*Hmm.. Vad ska man ha?..
Resultat: En Salming bandyklubba.. Jag försökte i alla fall.. Jag liksom, fan välj någonting, vad ni vill! Men nehej inte då..
Men dom är söta som sportfånar..

BarbaGul Jr: Ont i maagen.
Mamman: Nämen, har duu?
BarbaGul Jr: Mm. Eh sylt i maagen.
Mamman: Har du sylt i magen?
BarbaGul Jr: Mm. Eh gammal sylt.

Vi måste komma ut ur lägenheten en stund. Vi ska sticka till leksaksaffären i Globen C. Förhoppningsvis får jag med dom in i mataffären också. Vilket egentligen är mitt primära mål. Men ibland måste man gå andra vägar för att uppnå det man egentligen vill. Så kallad mammapsykologi.

Joar slog sig själv med en bandyklubba på foten.

BarbaGul Jr: Aaaaaj! *vrål*
BarbaGul Jr: Illa foooten! *krokodiltårar*
Mamman: Men oj, gubben då *tröstar*
BarbaGul Jr: Blooood!
Mamman: Neej, det är inge blod. Men det gör säkert ont. Ska jag blåsa?
BarbaGul Jr: Mmmmm. Visst blod. Plåster.
Mamman: Ja, du ska få plåster.

Jag har övergått från vanliga plåster till plåstertejp. Vi har gått från kvalitet till kvantitet.

Jag har haft bloggen nu, ah sedan juni i år. Och idag, idag upptäckte jag att jag kan göra bilder större i inläggen. Förminska dom visste jag, men större, nej.
Ja, det går inte fort alla gånger.

Jag var ute med Milton en sväng i skogen precis. Helt mysigt. Man kunde dock haft lite varmare kläder på sig, tex haft strumpor i skorna.

Jag skulle ringa till jobbet i morse och meddela att jag skulle vara hemma idag med med sjukt barn. Första gången jag ringde hamnade jag hos YC, dom som svarar åt oss långt uppe i norr. Andra gången trodde jag att telefonerna var omkopplade och att jag hamnade rätt, men det var lite liv i bakgrunden.

Den som svarade: SOS Alarm.
Mamman: SOS Alaaaaarm *härmar* (Helt säker på att det är Annika jag pratar med)
Mamman: Det va ju fan på tiden att ni kopplade om, förra gången hamnade jag hos YC!
Den som svarade: Du är på YC. (Nu hör jag den norrländska dialekten. Det är inte Annika)
Mamman: Eh jaha. Ja, jag försöker ringa och tala om att jag inte kommer idag. Men det går inte så bra.
Den som svarade: Nej, jag märker det. Dom har väl inte öppnat än. Du får prova igen om en stund.
Mamman: Ja, jag får väl det.

Ja jag gjorde Cannelloni, men kunde liksom ingen ha ifrågasatt det hela? Va fan ska man göra det för när man kan göra lasagne? Det är ju exakt samma sak bara det att det är tusen gånger mer pilligt att få ner köttfärsen i själva Cannelloni-rören.

Köttfärssås, bechamelsås, ost, pasta. Det ringde en klocka när jag väl satt och åt.

"Pippi-pjutti"

Det låter som om det är Pippi som är pruttig, men det är inte det han försöker säga. Någon som vågar sig på en gissning?

Ibland måste jag få skylla på att jag är uttråkad pga vissa saker jag gör. Det kan vara så att det här är någonting jag måste söka hjälp för. Jag har lagt till Alex Schulmans blogg bland favoriter på datorn. Jag tycker inte ens om honom. Jag har haft en princip som har gått ut på att vägra läsa hans blogg eller 1000apor. Men nu finns den där. Bland favoriter.

Hjälp mig någon!

Ingen blir gladare än jag när Joar säger att han ska gå uppför trappona i stället för att ta hissen. Man tror ju liksom att den största mängden grus ska lossna från stövlarna på vägen upp i trappan. Men neheheheejdå.
Jag vet nu vart all sand från sandlådan på dagis tar vägen. Det har lite varit ett mysterium och man fyller på den varje år. All sand hamnar ta mig fan i min hall.

Idag blir det Cannelloni till middag. Lite pill men blir nog gott.

Annars har det inte hänt mycket idag. Jag har varit hemma med Elias. Vi har kollat på "Den magiska leksaksaffären" och "Ping Pong Kingen". Den sistnämnda sov jag mest till.

Ja alltså vad ska man säga? Vad är det för skit folk skickar runt på FB egentligen? "What type of lesbian are you"?

..kan man hitta barn i trappen på väg ut för att spela fotboll endast i blöja och med en HappyMealbox som väska..

Just ja. Jag glömde precis att jag är helt själv hemma. Ah, ensam vuxen då. Ja om inte Clinton räknas, han är ju en himla massa år. I hundår räknat.
Men okej, jag pratar Homo Sapiens. Då är det bara jag. Och det innebär, eller betyder, eller även kräver att jag går ut med den där gamla hunden. Happ. Men jag vill inte. Jag är trött och fryser. Och ah, det var någonting mer men nu hann jag glömma var det var.
Jahapp. Jag verkar fortfarande vara ensam, så jag går väl ut då.

Det var ju ett jävla tjat om Obama. Men det är historiskt och stort. Och det där landet over there verkar verkligen behöva en Obama just. En Barack Obama. Ett hopp.
Och vilken jävla talare. Jag såg delar av hans segertal. Mäktigt och rörande. Jag fick både gåshud och tårar i ögonen.

Yes, he can.

Först tänkte jag be Elias plus kompis vara barnvakt i 15 minuter medans jag stack och handlade men så hann jag komma i mina mysisar och jag omvärderade det hela. Det slutade med att jag mutade ungarna med klassikern "ni får pengarna som blir över". Rätt smart utav mig faktiskt. Tyckte jag då. Det som vart över var för dom en helt okej summa och för mig kändes det för stunden helt okej just då att slippa gå och handla.
Det jag mest av allt behövde var välling. Vällingen liksom startade hela idèn med att bege sig iväg och handla. Vällingen är liksom ett måste inför kvällen och natten.
Vem ringer och talar om från affären att vällingen bara finns i 5 litersförpackning? Han berättar även att den kostar över 70 spänn och det betyder ju att Elias plus kompis inte alls får lika mycket pengar över som det var tänkt från början. Vem får trots muta gå och handla den där jävla vällingen själv? Mm gissa på du. Snacka om blåst.

En kollega på jobbet kommenterade radion:

Åsa: Hah! Hon säljer rostfria stänger. Vi har nog ett ganska bra jobb ändå.

Men jaha. Jag har lagat mat, nästan mitt i natten för vissa. Jag har ju en matlåde-sambo på jobbet, och då håller man helt enkelt sin del utav avtalet. Att ha med mat till matlåde-sambon varannan dag. Systemet är helt jävla toppen. Innan mat-låde-sambo-avtalet upprättades hade jag med mig matlåda max en gång i veckan. Med betoning på max.

Det finns många märkliga ställen man kan få för sig att filma på. Ett exempel är handikapptoaletten i MB-hallen. Är man tillräckligt liten kan man försvinna. Magiskt.

Och ja, det heter nog "framför kameran". Jag inser det nu.

Den är fan inte lätt att vara nyss fyllda 9 år med en dag fylld av skola, läxor och hockeyträning.

Elias: Jag kollar lite på det här (syftar till fotbollen han har slagit över till på 6:an).
Mamman: Okej. Gör det du.

Efter 3 minuter MAX tittar jag bort i den andra soffan och då sover samma person. Vilket "sällsis".

Igår hade jag en plan att lägga mig i tid då jag i måndags morse snoozade i 1½ timme. Ett tag igår trodde jag att jag skulle kunna hålla min tidsplan men så vart det såklart inte. Jag skulle bla förbereda inför dagens relativt stressiga eftermiddag, Elias har träning med samling klockan 16:00 (?). Tills dess hinner vi såklart inte eftersom jag slutar klockan 16:00, tidigast. Men jag ska hämta Joar och Elias ska gå ut med Milton under tiden. Om allt går som det ska tror vi att vi är i MB-hallen klockan 16:50-16:55. Då har Elias 5-10 minuter på sig att byta om, till hockeymålvakt.
Jag fick bilbarnstolen på plats, relativt bra. Den ena remmen runt stolen hade lossnat helt och den skulle jag försöka få fast igår under min planerade gå-och-lägga-mig-tid. Skötväskan med blöjor är i bilen och jag har packat ner "saujieboken" och alla "saujier". Så det bara ska gå.

Nu ska jag gå och snuffa och snusa på bebis. Och lukta på lilla majsmunnen. E luktade med majs i munnen när han var liten. Så länge man är liten är det okej att lukta majs i munnen. Inte annars. Det är inte det minsta gulligt då när jag tänker efter. Det värsta man kan råka ut för som liten luktande majsmun, är att bli kallas Majsis.

Snart är det fars dag. Här kommer lite tips på fars dagpresenter. Tips jag ska ge mina barn då deras pappa i alla fall, spenderar en hel del tid på toaletten.

*AM/FM Radio
*Digital termometer
*Vattentät
*Drivs med 3 AAA batterier (ingår ej)
*Storlek 9x13x14cm
*Volymen ändras genom att skruva på ankans huvud, radiostation ändras genom att skruva på ankans bakdel

Sudoko toalettpapper 69 kr

Prylarna hittar du här CoolStuff.se

Jag ringde precis 4639 miles eller 7465 km, hur man nu vill se på saken. Jag kollade av läget i Kansas City, Missouri, USA. Ringsignalerna dit var nästa lika långa i sekunder som i antalet miles. Läget var väl fint men jag hörde att det var mitt uppe i något jobbgrejs så vart inte så långvarigt. Men det märktes att J hade acklimatiserat sig snabbt i alla fall, han körde ett amerikanskt avslut på telefonen. Han la bara på utan ett hej då. Eller så var det täckningen. Men det är rätt, man ska ta seden dit man kommer.

Vi har firat lite blygt idag (det är ändå två kalas kvar nu skall tilläggas). Det vart glass och maränger idag igen, tända blockljus och sång. För Joar. Han tror att det är han som fyller år. Hans urgulliga storebror spelade glatt med men han viskade att han visste att sången egentligen var menad till honom.

Dagens Håkan "Baren" Hellin citat:

"Jag skulle kunna tänka mig att ha såna pommes frites på axeln. Fast utan räksallad då."

Håkan pratar om galonerna, graderna på uniformen som befälen har.

Jag hörde någongång någonstans att David Beckham kastar sina kalsonger efter att han har använt dom en gång. Gissar att det var i samband med Armani-och-stoppa-en-socka-i-kalsongen-reklamen. Nu till det saken: Joar har gått och blivit likadan. Jupp. Preciiis likadan. Han fick bla två studsbollar idag av sin farmor i samband med Elias födelsedag. Han sprang runt här med bollarna och vaktade dom med sitt liv mot Milton. Ni vet, hund + boll = jaga. Efter ett tag glömdes bollarna bort lite grann. Tills jag upptäckte att Milton hade den ena bollen.

Mamman: Joar, Milton har din boll!
Joar: Ååååh! Neeej! Miltoooon! *sliter bort bollen*

Eftersom den just har varit i en hundmun är den såklart lite blöt och kladdig.

Joar: Inte haaaa! Gammal! *lägger ifrån sig bollen och torkar handen på byxorna*

Vilka divalater. Redan.

Jaha. Livet som gräsänka är hårt. Jag sliter mitt hår, diskar, städar och lagar mat - samtidigt. NOT! Mihi. Nej nej, jag utnyttjar det här på andra sätt. Jag och Joar sjunger introt till Bumbibjörnarna. Högt, falskt och vi är helt jävla osynkade. Men det är roligt.

Alejandro kom på 3:e plats i norska IDOL 2005. Senare samma år släpptes hans album Dimonds and pearls som sålde guld. År 2006 gjorde han och tre andra norska artister, Askil Holm, Espen Lind och Kurt Nilsen singeln Hallelulja.

Ibland är ju Globen som bekant upplyst. Det kan vara mer eller mindre mindre fina färger. För någon dag sedan var det just fina färger. Blått, rött och gult. Mina färger.

-Få se, få see! Vrålade Elias när jag precis hade fotat i bilen på vägen förbi. Att J bytte fil mitt i allt och vrålade att han knappt såg något tror jag han gjorde med flit. Ett störningsmoment liksom. I mitt fotande.
Mamman: -Fan. Det gula kom inte med *lätt besviken*
Elias: Haha! *skadeglad ända ut i tårna*
Elias: Fast. Då vart det ju mitt lag. MB Hockey. Vi har ju blått, rött och vitt.
Elias: Mamma, vilket lag håller du på mest? Först liksom.
(Han är inte dum min son. Han vet precis hur man ska lirka med en.)
Mamman: MB såklaart. Det är MB-färgerna på Globen idag.

Den lilla hockeyspelaren lutar sig tillbaka i baksätet. Leendes. Liksom nöjd med sig själv.

Lite nostalgi. Jag var bara tvungen.

Joar visar hur Milton låter. På sitt sätt.

Igår när jag hade godis kom inte en jävel. Men idag kom dom. Två små fula ungar plingade på dörren, den ena utklädd och den andra inte. Buset bestod av två sprut utav en vattenpicka rakt i ansiktet. Kul. Not. Sur? Ja fan nästan.
Dom små fula Halloweenungarna fick en öppnad påse chips men lite kvar i botten. Hämnden är ljuv.

IDOL i år har inte varit en dunderhit, om man frågar mig. Johan Palm är bra, han är cool, annorlunda och sjunger bra. Men IDOL i Australien är nog faktiskt späppet bättre. Förlåt Johan men Mark Spano är bättre.

Jag och J storhandlade till dagis i morse. Hemma igen packade J det sista och nu sitter han på ett flyg på väg över Atlanten. Med eller utan adapter och nya kalsonger vet jag inte, han la sin tilltro till Arlandas utbud.
Nu väntar vi på syster med familj. Vi har beställt familjepizzor och efter det blir det glass med maränger. Joar tror att det är han som fyller år. Men det får han så gärna göra. Vi firar helt enkelt alla som vill bli firade idag.

Efter mitt inlägg om Lotto-tomten fick jag ett utdrag ur Raine Gustafssons dagbok skickat till mig som är försäljade av Situation STHLM vid Hornstull.

Att verka för yttrandefriheten – Situation Stockholm och hemlösaBakgrund

I januari mötte jag upp Rolf Nilsson, ordföranden i Föreningen Stockholms hemlösa. En före detta hemlös men framför allt härlig 47-årig man med ett brinnande engagemang för att hemlösa (läs människor utan hem) också ska inberäknas i allas vår ”rätt till bostad”. Rolf var dock inte först med att framföra kritik mot Situation Stockholm och dess verksamhet. Hösten innan hade jag träffat på en situation Stockholm försäljare vid Slussen varpå vi diskuterat den kritik han framförde mot tidningen. Hans berättelse väljer jag dock att inte utlämna här med respekt för honom och det faktum att han fortfarande är säljare för tidningen. Vad som dessvärre framgick tydligt av samtalet var att en inbördes intressekonflikt fanns om huruvida de hemlösas röst hörsammades eller ej av redaktionen på Döbelnsgatan 52 där Situation Stockholm sen – 99 håller till. Kritiken riktades mot att Situation Stockholm som genom ökningen av företagsprenumerationer, låter allt mindre pengar hamna i händerna på de hemlösa. Kritiken fick eftergifter. Rösterna avskedades. Då jag några månader senare kom i kontakt med Rolf förstärktes således denna uppfattning angående detta. En utav Situation Stockholms fyra värdegrunder är att tidningen i sig ”Verkar för yttrandefrihet” .

SyfteUtifrån denna bakgrund vill jag redogöra för syftet; att inom ramarna för denna pm-uppgift resonera kring vad för värdering tidningen Situation Stockholm lägger i begreppet att verka för yttrandefrihet och där frågeställningen lyder: På vilket sätt menar Situation Stockholm att de verkar för yttrandefrihet och i hur stor utsträckning låter den de hemlösa komma till tals? Allteftersom jag resonerar kring detta kommer jag att behöva redogöra lite kort för Situation Stockholms historik för att få en förståelse av dess utveckling, en positiv och negativ yttrandefrihetskritik av tidningen, samt till sist i den avslutande diskussionen göra en värderande analys av de olika faktorer som utgör grunden för Situation Stockholm idag som tidning.Situation Stockholms historikSituation Stockholm delades ut som tidning för första gången -95. Inspirerad av ”The Big Issue” i England ville några eldsjälar i Stockholm ge sig på samma sak, att försöka starta upp den första gatutidningen. Första upplagan trycktes i 7000 exemplar varav 3000 såldes. Alla de som från början jobbade med Situation Stockholm gjorde det på gräsrotsnivå med knappa ekonomiska medel och utan något som helst socialt arbete etablerat kring tidningen. Tidningen var det sociala arbetet. Det fanns en nära kontakt med de hemlösa – försäljarna – vars röst man ville söka göra hörd i samhällets olika gathörn. Genom åren gick arbetet på knäna, inte minst ekonomiskt, trots att upplagan ökade och under hösten 2003 nådde sin topp på 23 700 exemplar per månad. Skulderna och de ekonomiska svårigheterna ledde till att en sanering av ekonomin behövde göras och tidningen gjordes till ett aktiebolag samma år. Den ekonomiska föreningen likviderades och aktiebolaget har sen dess verkat för produktionen och försäljningen av tidningen. Trots att mycket av tidningens fortsatta arbete fört med sig mycket publicitet (Publicistklubbens Stora pris 2006 och Svenska PEN:s Bernpris 2005) och positivt arbete finns en grupp av hemlösa som menar att Situation Stockholm sen omvandlingen till ett aktiebolag snarare styrts av ekonomiska vinstsyften än värdegrunderna, varav att verka för yttrandefriheten är en av dessa. Yttrandefrihetens plats i Situation StockholmOm nu en av tidningens värdegrunder går ut på att verka för yttrandefrihet, på vilket sätt tar det sig då uttryck i tidningen rent konkret? För lite krasst kan vi ju börja med att konstatera att det faktiskt ej är de hemlösa själva som vare sig driver tidningen eller i en större mening inte skriver den heller för den delen. Så på vilket sätt menar man att man verkar för deras yttrandefrihet då det faktiskt är just denna grupp av människor vars yttrandefrihet man syftar på och vill yttra sig för. Tidningen innehåller förutom en hel del artiklar skrivna om hemlösa och hemlöshet, diverse kulturmaterial genom en speciell artikel, notiser och recensioner med tyngdpunkt på Stockholm. ”Gatuplanet” är ett stående inslag i tidningen där de hemlösa, eller försäljarna, får publicera sina egna texter. Dessa sidor innehåller oftast en text, några dikter och en och annan vacker bildgestaltning. Utöver detta finns även något på Situation Stockholms kontor som kallas skrivarverkstaden. Den syftar till att ge de hemlösa, försäljarna möjlighet att göra sin röst hörd genom att motivera dem till att publicera sina egna texter. Genom att ha denna skrivarverkstad menar man att man vill motivera fler försäljare att skriva. Situation Stockholms skrivarverkstad erhöll 2006 anslag från Svenska Akademin för utvecklandet av denna verksamhet. De hemlösa, försäljarna får ersättning för sina publicerade texter, vilket man även menar är ytterligare ett led i sysselsättningstanken. ”Men den största vinsten är att försäljaren vågar lära sig hantera och behärska språket, vilket är två krönikor att läsa som alltid skrivs av två fasta, förutsättning och ett viktigt steg på vägen för att ta sig vidare.” Utöver denna möjlighet att ta del av de hemlösas, försäljarnas egna texter finns det hemlösa krönikörer. En utav dem är Raine Gustafsson. Hans senaste dagboksinlägg är inkluderat som en bilaga och hans historia ger en oredigerad bild av vardagens verklighet för den hemlöse, så som den verkligen är och upplevs med alldeles egna ord.

Föreningen för Stockholms hemlösa. En uttalad negativ kritik av Situation Stockholms verksamhet och sätt att yttra sig å den hemlöses vägnar har framför allt framförts av Föreningen Stockholms hemlösa, och då i själve ordförandens namn, Rolf Nilsson. Här nedan får ett utklipp ur insändarsidan på Situation Stockholms hemsida stå som exempel. Jag väljer att inkludera denna här då deras diskussion i allra högsta grad speglar kärnan i den aktuella yttrandefrihetsfrågan: Vem får föra de hemlösas talan? Och talar den i så fall för alla hemlösa? Rolf Nilsson: Situation Sthlm utnyttjar bilden av den hemlöse!Situation Sthlm "utnyttjar" bilden av den hemlöse för att ge annonsörer och övriga som förknippas med tidningens "goodwill". Det är en bild som bygger på fördomen att vissa människor inte vill göra rätt för sig. Som säljare av tidningen får den hemlöse en sorts legitimitet i sitt slit. Men att han eller hon får ett hem genom att sälja tidningen är tveksamt. Jämför med vilken annan anställningssituation som helst – du söker ett jobb för att du har någonting att bidra med. Eftersom den huvudsakliga kvalifikationen på Situation Sthlm är att sakna en egen bostad (vara hemlös) är det detta värde arbetsgivaren letar efter på den arbetsplatsen. Det är den fokusförskjutningen jag vänder mig mot. Det viktigaste för en hemlös måste väl vara att han eller hon får ett hem, inte ett pris av Svenska PEN-klubben. En anledning till att Föreningen Stockholms hemlösa har svårt att göra sig gällande är att det finns så många aktörer på marknaden som använder människors hemlöshet i andra syften. Vårt mål är att hemlösa ska få ett eget hem. Styrelsen, Föreningen Stockholms hemlösa

SVAR: Arbetet med att förändra situationen för hemlösa människor kan se ut på olika sätt. Antingen kan man, som Situation Sthlm: hjälpa, stödja och sysselsätta hemlösa människor. Och samtidigt arbeta med opinionsbildning kring de frågor som påverkar deras verklighet, i tidningen de själva väljer att sälja. Det arbetet når över hundra tusen stockholmare varje månad. Och har under tolv års tid haft avgörande nytta, både personligen för hemlösa människor och för allmänhetens bild av hemlösa människor. För vissa innebär hjälpen små steg på vägen. Andra har vi hjälpt från gatan till eget hem. Eller så kan man, som Rolf Nilsson och Föreningen Stockholms hemlösa: urskillningslöst kritisera allt och alla, hur ogenomtänkt och illa underbyggt som helst. Och inte ens ha de hemlösa människor man säger sig företräda med sig. I vilket syfte Rolf Nilsson och Föreningen Stockholms hemlösa "använder" hemlösa människor blir alltmer oklart. Ulf Stolt, chefredaktör och ansvarig utgivare Avslutande diskussionHuruvida Situation Stockholm verkar eller motverkar dess ursprungliga syfte – att stärka de hemlösas röst i samhället – är frågan som jag efter närmare undersökningar tycker är berättigad att ställa. Inte endast utifrån en yttrandefrihetsaspekt utan kanske framför allt ur en moralisk synvinkel. Det moraliska dilemmat som utspelar sig här har att göra med spännvidden i den situation som tidningen försatt sig i. Om Situation Stockholm idag genom sin finansiella tyngd sätter krokben för sig själva när mindre och mindre resurser missgynnar den grupp av människor hela organisationen skor sig på. Och på så vis om också deras yttrandefrihet kränks i och med den uteblivande möjligheten att hävda detta. Chefredaktören för Situation Stockholm, Ulf Stolt, menar å ena sidan att de dem gör är att erbjuda ett steg på vägen mot bostad samtidigt som debatten om hemlöshet hålls vid liv genom möjligheten för dem att faktiskt mer eller mindre hävda sig genom tidningsartiklar med mera. Rolf Nilsson, å andra sidan ser inte hur tidningen varken för de hemlösas talan eller leder till bostad. Så vem får då föra de hemlösas talan och yttra sig å deras vägnar? Är frågan så svår just för att det faktiskt har att göra med något så kontroversiellt som hemlöshet och jämlika människor som saknar hem och bostad. Stockholms stad uppskattar att minst 3 370 människor i Stockholm saknar ett eget hem. Frivilligorganisationer som arbetar med hemlösa människor i Stockholm bedömer att antalet hemlösa människor är närmare 5 000. Vem får föra deras talan? Är Raine ett mål eller ett medel då hans dagboksinlägg får stå som fast inslag i en tidning om hemlöshet? Står hans rätt till yttrandefrihet i vägen för hans rätt till bostad? Cementerar vi bilden av den hemlöse då vi bestämmer på vilket sätt de ska få yttra sig i media?

Raines dagbok 109ONSDAGEN 16 JANUARI. Lånade två tidningar när Situation Sthlms distribution stängde vid fyra. Var jättetrött, hade bara sovit en halv timme-tre kvart på morgonen efter att ha varit klarvaken hela natten. Åkte till Liljeholmen för att träffa Kicki. När jag kom till Liljeholmens perrong kom två väktare som påstod att jag var full. Pratade helt lugnt med dem. Fanns absolut ingen anledning till att de skulle hoppa på mig. De gapade och skrek. När jag var på väg ut lurade de mig med att jag kunde ta en buss från gatuplanet. Jag tänkte först att det mest var avstigningsplatser där, men att de kanske visste något jag inte kände till. På gatuplanet blev jag tvungen att fråga en spärrvakt. Då kom vakterna springande och hoppade på mig. De aggressiva vakterna skrek att jag inte skulle åka tunnelbana när jag var full. Är inte alkoholist. Dricker bara några öl om dagen. Vid det här tillfället var det bra många timmar sedan jag druckit några öl. Medan väktarna vid Liljeholmen bråkade med mig, de höll på att knäcka min arm, försvann min väska. Ryggsäcken innehöll tre block jag brukar skriva i. I ett block hade jag skrivit sjuttio-åttio sidor. Början till en bok. Var så glad för några dagar sedan att jag fått inspiration att skriva. I ett block hade jag en massa privata anteckningar och i det tredje hade jag påbörjat nästa dagbok till Situation Sthlm. Min varma halsduk var också borta och tre cigarretter ur mitt nyöppnade paket. Vill gärna ha tag på de personer som filmade händelsen med sina mobiler. Jag skrek åt dem att ringa polisen, men när poliserna dök upp var det jag som fick följa med till stationen i Västberga. Snuten kom med ledande frågor hela tiden, som jag bara kunde svara ja eller nej på. Till slut sa jag:– Fan, skriv att jag är skyldig till att de gjorde illa mig utan orsak.Förhörsledaren tittade på sin klocka. Den var halv två på natten. Sista tunnelbanan hade gått. Jag gick mot Aspudden, hade tur att en tvättstugsdörr stod på glänt. Gick in och somnade ett par-tre timmar på golvet. Vaknade av att jag skakade och frös. En tjej dök upp och bokade en tvättid till nio. Jag förklarade varför jag var där. När hon gick sopade jag hela tvättstugan, såg att det var rätt dammigt. Även om det inte berodde på mig ville jag inte att det skulle finnas något att klaga på.

TORSDAGEN 24 JANUARI. Sitter i datarummet på Situation Sthlm och lyssnar på musik. Är inte riktigt klar i huvudet i dag. Inte konstigt när jag bara sov några timmar i lördags och söndags. När jag gick från Bosses lägenhet på måndagsförmiddagen hade jag föresatsen att göra bra saker. Tyvärr lurade en annan Situation-försäljare mig på min sista femhundring. Sedan dess har jag inte kunnat somna. Redan på måndagskvällen försökte jag tänka positivt för att inte bli ledsen, förbannad och bli rädd för mig själv. Därför försökte jag lyssna på musik i två dygn och sortera CD:ar jag hittat i grovsoprum före jul. Efter två dygn åkte jag in till tidningen. Tolv-ett natten till torsdag var jag inne och värmde mig på en toalett vid Slussen.Förutom mig befann sig några tjejer och killar till där. Den ena tjejen var sjuk, hade frossa. Typiskt nog dök två elaka väktare upp. De öppnade toalettdörren utan att ens knacka. De skrek att alla skulle ut, att det var dags att låsa.Med ett hånflin tog en av väktarna och trampade till på mina ägodelar och tryckte ut allt på trottoaren. Alla cigg blev fuktiga och helt förstörda. Det där med grovsoprum kan vara en fälla – för man kan åka fast för olaga intrång och få betalningsanmärkningar som leder till tji lägenhet.Raine Gustafsson, försäljare Hornstull,

http://www.situationsthlm.se/sv/Gatuplanet1/Raines-dagbok-109/

Den där sambon jag har reser ju till USA i morgon med jobbet, till Kansas City närmare bestämt. Tidsskillnaden är 6 timmar minus och han tror att jag ska komma ihåg att inte ringa förrän efter klockan 14:00 på dagarna. Han tror verkligen det. Men han får tro vad han vill.

Mihi

Vi åt vitlökssås till middagen. Utan detaljer, jag är nog allergisk mot vitlök. Ja jävlar alltså.
Men maten var ju god.

Hoh. *andas ut*

Nu håller vi på och lagar mat. Elias har bestämt att vi ska äta fläskfile, klyftpotatis, majskolvar och vitlöksbröd. Det hans dag idag, han blir lite firad här hemma eftersom J är bortrest på själva födelsedagen.

Idag är det dagen efter. Det känns att man kom hem 05:30. Att man aldrig lär sig? Jag går på den, gång på gång. Jag går på den om att gå vidare. Inte bra.
Patricia är verkligen ingen höjdare. Den är äcklig. Så jävla skitig, skorna klibbar fast i golvet och toaletterna ska vi inte prata om. Nej, usch och fy. Och det eviga letandet efter alla jämt. Nej tills nästa gång vet jag verkligen bättre.

*host*