BarbaGuls Blogg

Jag har småstressat mig igenom första delen av årets sista dag. Jag har jagat raketer, alkohol och lite annat trams. Först nu känner jag att jag kan börja varva ner igen.

[FRUST]

Josh Groban sjunger låten Belive ur filmen Polarexpressen [The Polar Express]. En rikigt jävla vacker julsaga som handlar om att tro eller inte på tomten. På det, vacker musik.
Nästan så att filmen nästan får mig med att börja tro på tomten. Igen.
Vackert.

Jag är beordrad att bada. Inte för att jag luktar [tror jag], utan mer som lektant. Jag kommer få vassa drakvingar inkörda i låret, spindelmannen kommer göra något onödigt hårt grepp på mig och jag kommer få stänk i ögonen.
Jippi, jag ska bada.

Det finns inget sätt man blir tröttare på än att somna och vakna om vartannat. Det är verkligen helt värdelöst. Men det är ju så skönt att duna in.
Ja, så här sitter jag nu som ett annat vrak för det är precis vad jag har ägnat morgonen åt.
God morgon.

Men vaddå? Håller Daniel Collert på med film? Nu har jag missat något känner jag. Enligt eftertexten är han bland annat producent till den numera absolut sämsta film jag har sett, Gangster.
Persbrandt gör väl en hyffsad insats, där har jag inga klagomål direkt. Men när Frank Andersson dyker upp kan man inte annat än garva. En riktig skitstory och riktigt skitkassa skådespelarinsatser.
Usch. Det smakade surt i munnen.

Nu står förmodligen luftvärmepumpen och dånar för fullt i vårt gamla hus. Förmodligen är det iskallt i sovrummet och förmodligen måste man fortfarande gå ut för att sedan gå in en våning ner för att kunna bada och tvätta. Förmodligen finns det fortfarande inte en enda gatlyckta där ute och förmodligen är det fortfarande 4,5 mil in till stan.
Förmodligen har jag det jävligt bra numera.

Jag kombinerar att leta växasäng till Joar med att böla till Sportens OS-krönika.

Jaha, nej jag vet att det är ungarna som skickas ut vid 18 års ålder - jag pratar om granen.
Ah hur som helst, så ska den ut snabbt som ögat. Granen. Innan ungen också åker.

Nej här händer inte mycket förutom att jag och Joar sov säkert tre timmar mitt på dagen, efter det fick jag väl till någon form utav middag och för stunden är E på hockeyträning med sin pappa, jag pillar header och Joar möblerar om precis allt i granjäveln.
Ska den förresten inte skickas ut snart?

Min header känns ju hopplöst gammal. Det är ju höst på den. Och snart är det ju vår.
Ja nästan i alla fall.
Skärpning.

När Joar får ur sig "Eh ja polat ner alla pappor", bör man verkligen reagera. Nu är det inte pappor han har spolat ner, han har bara en pappa, utan allt papper. En hel rulle alltså. En hel rulle toalettpapper.
Som sagt, då bör man kolla vattennivån på badrumsgolvet.

Och det är vad jag precis har gjort.

Efter nyår åker hela familjen åt olika håll. Alla ska ha egen kvalitetstid med egna vänner och släkt.

Jag och Elias åker först på nyårsdagen. Elias ska åka till snön, till sin farfar i Östersund och åka bräda. Jag åker söderut, till Jönköping för att umgås med fröken Lusth.

Dagen efter nyårsdagen åker Joar till sin mormor och J åker ut till sina kompisar på Lådna i Stockholms Skärgård.

Vi kommer saknar varandra kollosalt mycket, men vi kommer ha kul och behöver lite tid på var sitt håll. Man uppskattar varandra så mycket mer när man kommer hem igen.

Så nu ska jag ta tag och boka mina biljetter.

Det är morgon och vi är hemma idag. Jag tänker inte prata om barnbajs och konsistenser. Det är långt ifrån min grej. Men det är på grund av barnbajs och konsistenser vi är hemma.
Utan att prata barnbajs.

Jag förstår verkligen inte varför inte Blocket.se fungerar på min dator. Det har ju fungerat för bövelen [mutter].

Ja men god morgon ja.

Jag har frossat i film i helgen. Jag har bla dragit av American Gangster, The girl next door och A good year. Vill man göra av med två timmar utan att få ut något speciellt ska man se American Gangster, vill man känna sig illa till mods ska man se The girl next door och vill man se en må-bra-film ska man se A good year.
Kort och gott.

Okej julen är snart över, men ändå. Den här tavlan sitter i korridoren på jobbet.

Idag är det skridskor på tapeten. 4 minus och sol. Ett perfekt skridskoväder.
Någonstans i källaren finns dom.
Vita med taggar.

Jag har en klocka som visas ute i sidpanelen på datorn.

Joar: Klocka! Fyra-nioo-åtta-kuk!

Joars artistnamn för dagen är Joar Labil. Lite som Joe Labero.
Joar har vilat noll idag. Han grinar för absolut ingenting. Jag menar ingenting.

Just nu äter jag och Joar Labil varsin Piggelin. Få se hur länge tårarna håller sig borta.
Vi pratar om minuter.

Jag har mått riktigt jävla illa idag. Jag har spytt som en gris, om någon nu bryr sig om det.
Och jag spyr typ aldrig. Faktiskt.
Men idag då jävlar. Jag liksom målade om toaletten.
Kollade att rören höll kan man säga.

Mamman: I morgon ska vi åka skridskor!
Joar: Jaa-aa!
Mamman: Kan du åka skridskor?
Joar: Jaa-aa!
Mamman: Ja, du kan ju allt. Såklart.
Joar: Jaa-aa!
Mamman: Du är ju bäst! [tycker]
Joar: Jaa-aa! Jag är gammal!
Mamman: [?]

Nej va fan jag är vaken. Två avsnitt av Grey`s, ett samtal från Lusthan och en film senare lilsom så vart klockjäveln två. På natten alltså. Fan man har väl jullov?

Grey`s var väl lika bra som vanligt och Lusthan var på risigt och jävligt krassligt humör. Hon har fan bara ett val - att bli frisk till nyårsdagen. Eller frisk och frisk, liksom lagom frisk för att orka med mig typ.
Filmen då? Jupp, helt otippad. Låt mig presentera Hallam Foe. Lite utav en Juno faktiskt.
Annorlunda. Men på ett bra sätt.
Och det är bra.

Skulle nästan kunna mörda för sushi just nu.
Får bläddra i min superfina sushibok jag fick i julklapp.

Okej. Jag har faktiskt ingenting hemma som skulle kunna ingå i sushi.
Finns ju lite träd bakom huset. Kan kanske få till pinnarna i alla fall.

Det stora uppdraget är genomfört. Blomman är fotograferad.
Varvade fotografering med intag av exjulmat.
Efter fyra timmar kände vi oss klara och farmor undrade om vi redan skulle gå.

Men hon är sötast.

Farmor ringde mig igår kväll kl 22:00. Jag trodde nästan att någon hade dött.
Hon behövde min hjälp. Jag ska fota hennes Amaryllis. Den ska enligt farmor
vara något utöver det vanliga.
Det lär ju visa sig.

Som utlovat kommer jag att befinna mig där på juldagen.
För att fotografera. En blomma.

Kräftskivan denna höstkväll är tillända.

Ska se till att det är lugnt och tyst till kl 21:30, då är det dags för
Grabben i graven bredvid. Sett men kan ses om.
Inbillar jag mig.

Vi har uppesittarkväll.
Bland ett par dagen-före-öppnade julklappar och ett par Bingolotter.

Åh jag vill se film. Vuxenfilm på bio pratar jag om nu. Inte Lasse-Majas Detektivbyrå som jag och Elias ska gå och se efter jobbet.
Jag vill se Australia, Patrik 1,5 och Maria Larssons Eviga Ögonblick.
Tänker allt ta mig tid i julhelgen.
Så det så.

Fan det är jul liksom. Jul alltså.
Man skulle lika gärna kunna köra en kräftskiva.

I morgon kommer min bebis följa med mig till jobbet. Min stora bebis alltså [nej inte sambon].
Han kommer förmodligen dö utav trisetess. Kommer bara vara en våt fläck kvar.
Om han överlever ska vi gå på bio och Lasses-Majas Detektivbyrå. Vi får väl se om jag överlever. Kommer kanske bara vara en våt fläck kvar.

Vem, vem kom på det här med nyheter mitt i en film?!
Vilket jävla vansinne.

Undra vad som kan vara mer påfrestande än trötta barn?

Förmodligen ingenting.

Nu har även vi en pyntad gran. Med nya ljus i. Och nya kulor och glitter.
Paketen ligger inslagna under granen. Bredvid julgrisen. Den gamla julegrisen.
Med gammalt och nytt är det snart jul.

Jul?
Vart fan är snön?

En öl vart fler. En planerad hyffsat tidig kväll vart en skitsen. En planerad pigg mamma vart en skitseg.
Desto mer att göra i morgon.

Många har redan gått på julledighet. Men hejsan, jag jobbar fortfarande.

Jag är trött, jävligt kissnödig, måste gå ut med hunden, hänga upp tvätten och duscha.
En massa måsten.
Men det är inte ett dugg synd om mig. Inte det minsta. Jag har precis sett dokumentärserien "Himlen kan vänta". Man är lyckligt förskonad från sjukdomar kom jag fram till.

Så det är bara att börja beta av listan. Utan klag. Jag kommer inte ens säga högt för mig själv att det är kallt. Jag kommer köra Alex Schulmans "Ingen äger mig".

Inte ens Gud.

Bonden Peters läppar var ta mig fan precis lika jävla torra det här avsnittet med.
Den kalla, karja Svalbardsblåsten gjorde ju knappast det hela bättre.
Dom var torrare än torrjäst.

Det var en hel del pinsamheter som utspelade sig. Som tur var meddelade J att om man höll upp det trådlösa tangentbordet framför ögonen så täckte det faktiskt hela TV:n.
Det var användbart.

Okej, jag väntar på Bönderna.
På torra läppar.
På blickar ut över stenar.

Det går för fort fram.

Konstnären Elias har varit i kluddartagen. Här är mitt självporträtt.

Han Peter i Bonde söker fru, kan ingen köpa ett Lypsyl till honom?

Snälla?






Foto: Jörgen Lindskog/Tv4

Men jösses. Hur söta får man vara? Hanna och Elias i Bonde söker fru får mig fan att tåras.
Helt vattnig.
Helt putti-nuttigt ta mig fan.

I USA just nu så skördar orkaner massor med människoliv och lämnar tusentals utan hem.

I Mellanöstern så råkade dom ut för sk "mud slides", när marken plötsligt börjar glida och drar med sig allt i dess väg.

Sydamerika har haft otaliga översvämningar detta år och 100 tals människor har fått sätta livet till.

Men vi ska inte tro att vi sitter säkra från dessa fruktansvärda naturkrafter bara för att vi bor häruppe i Norden.
Den här bilden är tagen i Skåne i tisdags och visar att vi inte ska ta saker och ting för självklara i livet, utan katastrofer skapade av Moder Jord kan komma när som helst och var som helst.

JORDBÄVNING I SKÅNE - DIN HJÄLP BEHÖVS! NU HAR DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGEN ORSAKAT JORDBÄVNING I SKÅNE!

Tisdagen den 16 december slog katastrofen till med full kraft i Skåne. Med epicentrum utanför Bo Olsson i Tomelilla skakade en kraftig jordbävning med magnituden 4.7 på Richterskalan hela Skåne. Tusentals skåningar väcktes ur sin nattsömn de så väl behöver. Många var hungriga efter att inte ha ätit på hela natten.
Din hjälp behövs omedelbart!

Skåningen är en mycket känslig individ, särskilt nu inför julen. Många skåningar kommer lida oerhört om de inte får lutad ål, gröt och kalkon med sviskon till jul. Läkare har redan sett naveldjupet minska hos vissa skåningar i särskilt utsatta områden.
Skänk 1500 kronor till konto bifogat nedan. Denna blygsamma summa kan ge skåningarna en trygg tillvaro under julen som de så väl behöver.
Se exempel nedan.

1500 kronor ger tre skåningar:
snaps till julbordet
extra grädde i ris á la Maltan
extra fet ful-fiskad ål
specialimporterade äpplen till äpplekagan
filtar till soffan, för eftermiddagsluren

Öppna ditt hjärta, och plånboken, och börja skänk NU! DU KAN RÄDDA EN SKÅNING TILL JUL!

Skånsk jordbävningshjälpskonto 90 1950-555

Idag firar jag fett stort. Jag firar 800 inlägg. Här går vi fan inte på kvalitet, utan mer på kvantitet. Weia.
Det här ska firas med en Yoggi med musli i locket.

Jag har sovit som ett barn. Som ett barn i mörkret i sitt fostervatten. Mörkt och tryggt.
Okej utan fostervattnet då.
Men jag var minst lika frånvarande.

Mina ungar är skeptiska. Jag förstår verkligen inte varför.

Elias: Jag ska bara kolla [öppnar kylen]
Mamman: Nej, men asså jag bakar. Vi ska äta scones snart till lasagnen.
Elias: Okeeej?
Mamman: Jaa? Scones, med smör på.
Elias: Okeeej?
Mamman: Jaa.
Elias: Okeeej?

Men hej. Fantasin har sträckt sig till lasagne. Åsså gör jag scones. Mest till min egen glädje gissar jag.

Jag fick en hissnande svår gåta av Elias här om dagen. Han är ju den lite hemliga varianten, i all fall vad det gäller flickvänner. Jag har fått veta att han har en ny. En ny liten donna.

Vart mamma nyfken? Svar: ja.
Fick jag veta något? Svar: nej.


Nej, i stället fick jag en gåta. Om den nya flickvännen. Jag fick luska ut hennes namn genom följande bokstäver: E P I.
Okej tänkte jag och satte gång att klura som fan. Jag klurade och klurade men kom inte på ett enda vettigt namn med dom bokstäverna.
Efter att jag hade plågats minst en halvtimme fick jag svaret:

Smeknamnet var EPI. Det hade dom andra i klassen hittat på. Bara sådär. Tjejen heter Estelle. Fan vad logiskt. Och Elias la till att hon var sjuk när klassfotot togs, så hon fanns inte att beskåda där.


Där fick man för att man var nyfiken.


[fnys]

Min matfantasi finns inte. Den lämnade jag hemma innan jag åkte till Egypten.
Jag liksom förväntar mig en dignande buffè, alternativt en chines här hemma som står och wokar åt mig. Men jag blir lika besviken varje gång. Ingen buffè och inga chineser heller för den delen.
Joar säger att han vill äta Piggelin och pepparkakor men jag är lite osäker. Det känns som om det saknas en hel del vitaminer och näring i just den kombinationen. Ska se vad jag kan komma på som skulle kunna vara lite bättre.

[letar]

Det är morgon. Det vart en borsta-tänderna-och-springa-direkt-morgon. Idag igen.
Man blir faktiskt inte piggare av att trycka av larmet i en timme.
Om någon nu trodde det.

Jag såg precis det här mejlet i min inkorg:

Egen designad t-shirt klar!‏
Från:
Info (info@krameluren.se)
Skickat:
den 15 december 2008 15:09:04
Till:
Hej,nu kan vi äntligen meddela att den t-shirt som ditt barn egendesignat finns att hämta hos oss.
Vi beklagar att det dragit ut på tiden.
Vänligen
Krameluren¨PUB/Glashuset
Plan -2

Nu minns jag inte riktigt när jag och Joar var på Krameluren och han designade sin egen T-shirt. Helt klart är att det var ett tag sen. Men bättre sent än aldrig.

[glad]

Bara för att jag vet att jag måste gå upp i tid i morgon bitti så bara går det inte att lägga sig i tid.
Helt omöjligt. Någon fix idè.
Eller så är det för att jag vet att mitt ena ben har somnat i den här riktigt obekäma ställningen med benen i kors och lappitoppin [smeknamnet på min Lap Top] vinglandes uppepå.
Jag vet att jag måste gå och lägga mig. Helst för två timmar sedan. Jag vet.

En låt ur filmen The Kite Runner [Flyga Drake] som jag precis har bölat till. Bra film, ännu bättre bok. Titta på filmen, lyssna på filmmusiken och läs boken. En order helt enkelt.

Boken är skriven av Khaled Hosseini. Inte bara skriven, den är fantastiskt bra skriven. Jag ska genast börja jaga fler böcker av honom.

Hyr filmen här [reklam]:

Man kan vara stolt över mycket.
Tex över sin kropp. Som Joar är.

Joar: Kolla mina långa benar!

[slänger upp ett ben på soffkanten]

Mamman: Okej, vilka fina! Kanske inte så långa men väldigt fina!

Joar äter glass.
Piggelin.
Piggelin mitt i vintern.
Han kommer om han inte slutar snart, att själv se ut som en Piggelin.
Ja, då pratar jag inte om själva glasspinnen.

Jag luktar satan i munnen. Jag tuggar knäcke med kaviar på.

Inget tips för första dejten direkt.

Jag är skitkass på pynt. Jag gillar inte pynt. Det är lite tantigt med pynt.
Men jag har i alla fall fått upp [eller mer som J på min order] två nyinköpta julstjärnor i Elias rum, gjorda i plexiglas. Rätt balla och lyser så fint så fint.
Sen har J fått upp [även det på min order] två nya sådana stjärnor på fot, som en lampa typ, i våra sovrumsfönster. Slingan på uteplatsen är på plats, men visade sig vara för kort. Så just nu lyser den inte, jag vet inte om det ska köpas till slingor eller om den skall flyttas till framsidan. Ja det är väl det pyntet som är plats just nu.
Och fan vad dyrt det är med pynt förresten! Över 700 pix för det jag har nämt.
Sedan vill jag ha en en, i stället för gran. Med nytt tjaffs i den. Får se vad det eventuella kalaset kan sluta på då.

Jag har en fantastisk utsikt just nu. Den där resväskan som var fylld med kläder för 4, den är öppnad. Det sa liksom PFOFF och sen vällde det ut kläder över kanterna. Det finns faktiskt något plagg i den som är oanvänt men det erkänner jag inte för J. Det liksom spär ju på hans teori att jag alltid tar med mig för mycket saker.
Hur som helst, allt ska tvättas. Det är min julklapp, och för stunden min utsikt.

Jag orkar inte gå och lägga mig.

Snälla. Bär mig.

Vi kommer att avvika från tidigare jultraditioner i år genom att fira årets jul hemma hos mammsen och Tobbe. Det ska bli kul och mysigt. Julmysigt.

Vi får hoppas att hem och psyken håller.

[Håller tummarna]

Förlåt.
Du som skrev en kommentar om Agne, den sjungande busschauffören, jag råkade radera din kommentar. Publicera och avvisaknappen sitter förbannat nära varandra. Tydligen.

Me diggar med Agne hårt. Hoppas du skrev dina uppmuntrande ord till Swebus.

Vilken dag. Förmodligen världens längsta. I morse strosade man till frukosten längs poolkanten och nu sitter man hemma och fryser under en fleecefilt. Märklig känsla.

Är för stunden mätt på klor, arabisk försäljningstaktik och övertrötta 2-åringar som inte vill vila i flygplansstolen.

5,5 timmars flygresa söderut visade det sig vara helt omöjligt att komma in på bloggen. Av någon anledning hamnade jag på bbc-news hemsida vilka vägar jag än tog.
Och gällande bloggen måste jag ta mig en funderare till på dess existens. Bloggar är ju till för att läsas, men ju fler som läser den, ju mer märkligt känns det. Jag får en illa-till-mods-känsla.

Hah! I`m back!