Inkräktaren tog sig in mitt i natten genom altandörren. Sprang genom sovrummet, genom hallen och in i Elias sovrum. Och försvann. Trots att sovrummet vändes ut och in och upp och ner, så var han borta. Råttan. Den äckliga jävla råttan.
Att han fanns där visade han genom sin avföring, i storleken golfbollar. Nästan.

Dagen efter fortsatte han med sitt gäckande, bland annat sket han på min kudde. Att råttan la en dump just där, är något som i allra högsta grad har etsat sig fast i Lill-Barbans hjärna. Förmodligen något som han, precis som jag, behöver bearbeta en längre tid. "Mamma, jåttan BAJSADE på din kudde! Sen städade du bått deet." Jo jävlar att jag gjorde.

Den så kallade "jåttan" fångades sedan in utav J i köket. Hans gäckande var över. Hans förolämpande och kränkande intrång var äntligen över. Kvar finns en stött själ, numera utan bajs på kudden, och med en jävligt ren lägenhet.

Ps till Jåttan: Altandörren är stängd numera vid mörkrets inbrott och väl övervakad när den väl är öppen.
So long sucker, du får hitta en annan kudde att bajsa på.