BarbaGuls Blogg

Idag är det helt enkelt för varmt för att blogga. Det är dock ej klag, mer ett konstaterande.

J är på hemväg efter ett par dagars arbete i Frankrike. Hans kollega skulle in på någon stormarknad och köpa frukt men irrade runt där inne och fastnade tydligen sedan i kassan. Detta plus en massa fransmän som var i vägen med sina bilar på väg till flygplatsen, gjorde att dom missade sitt flyg.

Nu är dom är ombokade på en avgång 4,5 timmar senare och fick ett nätt tillägg på 3700 kr/person. Med dyr frukt som handbagage och ett fett hål i plånkan sitter dom där på flygplatsen med ett riktigt gott humör. Speciellt J.


Nöjd på svenska = satisfait på franska
Frukt på svenska = fruit m på franska
Flygplats på svenska = l'aéroport m på franska

Lill-Barban går runt med en dinosauriesko på foten. En sådan sko som lämnar dinosauriefotavtryck när man går i sanden.
En dinodoja på ena foten och en sandal på den andra. Exakt så vart han lämnad idag på dagis, dock med en snabb förklaring varför.

Vi fick kläder igår från syster, den andra skon kommer kanske idag då den var på villovägar igår.
Den är kanske ute och gör spår. Bara den inte spårar ur och inte kommer tillbaka. Då kommer en liten kille att totalt spåra ur.

Nattvy över Katarinahissen och Slussen

Jag läste på Aftonbladet Wendela om Terri Erikssons största listade semesterfloppar, vilket givetvis fick mig att tänka på mina egna:

¤ Man ska inte hyra en liten trång stuga vid Astrid Lindgrens Värld om det regnar. Vi bodde 6 personer i en Frigga. Allt var blött.

¤ Tälta. Det är obekvämt, lyhört och man vaknar alltid för varm och allt är genomfuktigt.

¤ Håll borta icke rumsrena småbarn från poolen. Jag vet, det finns speciella blöjor och badbyxor men inget som fungerar på mina barn i alla fall.

¤ Sova i bagageluckan på en Opel Astra Sport, en sedanmodell alltså. Jag och J drog till Norge med en saftdunk och en påse Polarbröd.

¤ Köpa en båt man inte vet så mycket om i Karlsborg, på västra sidan av Vättern och sedan köra den hem till Stockholm. Det kan sluta med överhettade motorer mitt ute på Vättern och styrningar som låser sig precis när man ska lägga till.

¤ Att tro att man kommer under en vägbro med en segelbåt. Det innebär att man får ta sig upp i masten och montera ner windexen, fälla ut bommen till max och be alla ombord klättra/häva sig ut på bommen för att framkalla tillräckligt med lutning på båten så man kommer under.

Typ så då. Då hänger blommarna i taket på bloggen.

Och från blommor till klorofyll som ger växterna sin gröna färg. Från grönt, till rött - som också är en färg och inte vilken färg som helst, utan färgen på Lill-Barbas mask-i-rumpan-medicin som han var tvungen att ta idag. Och har man fått springmask på dagis betyder det att Lill-Barbas mamma har fått sanera lägenhet och barn.

Tvättat och bytt sängkläder, gnuggat rent barn, klippt barnnaglar. Men nu så. Nu båder skiner och sover dom så jag ska belöna mig med det absolut senaste avsnittet av True Blood.

Jag jagar modiga småbarnsfamiljer som antingen lämnat allt bakom sig och som numera pillar bort sand mellan tårna på någon söderhavsö, seglar jorden runt eller har lämnat Svedala för en tillfällig längre resa. Någon som sett ett sådan blogg man kan följa?

Tips på ovanstående tas tacksamt emot hälsar en dagdrömmande Barba.

Men då. Jag snubblade huvudstupa över Sanna Lundells blogg. En helt medmänsklig, välskriven, barnkär, ärlig och skön blogg på många sätt.

Jag skiter iofs i vad ni tycker, men grattis till mig.

Jag har småsneglat på en film och förundrats och förbluffats över att en utav skådisarna var sjukt lik Nicole Kidman. Tänkte saker som "dubbelgångare", "okänd syster" och "hade hon bara varit lite längre så hade dom varit på pricken lika."

Det gav mig en hel del huvudbry. Tills jag kom fram till att det var Nicole Kidman som är med filmen. Innan läpparna vart sådär gigantiska. Ja vad ska man säga? Man är inte alltid på topp.
Jag skyller på för mycket skärgårdsluft.

Nu ska jag fortsätta se filmen, se om Nicole Kidman och Sean Penn får ihop det. Alltså, om det blir jöka av eller ej.

Vi ni, att nu är jag hemma. Jag känner mig lortig, är lortig och det kliar och kryper av vad jag hela tiden tror är fästingar. Därför tänker jag lägga mig i badet tills jag är helt upplöst och kli- och fästingfri.

Har ni haft en trevlig midsommar då?

Rätt usel slaskrulle med Richard Gere men grymmigt soundtrack. BarbaGul tycker om.

Hittade bortglömda bilder i mobilen från vår söndag uppe i Kaknästornet. Rekommenderar starkt en lunch i restaurangen med förmodligen Stockholms mest hissnande utsikt.

Psst. Parkera precis innan Kaknästornet vid lekplatsen. Fri parkering.

Psst igen. Boka bord på restaurangen innan besöket och hissavgiften utgår.

Slut på psst.

Har precis lyckats få ner Elias i badkaret.

1-0 till mamma.

Som anhörig till offren på Flight 447 (France Air-planet som havererade över Atlanten i förrförra veckan) skulle i alla fall inte jag vilja läsa ord som "sannolikt", "kan" och "nästan" i utredningen om i vilket skede offren dog. Det känns mindre trovärdigt. Framför allt tveksamt.

"Kropparna hade heller inte några kläder på sig, vilket kan bero på att kläderna slitits av när kropparna föll tusentals meter mot vattenytan."

"Multipla frakturer på kropparna kan också ha orsakats av den våldsamma kollisionen med vattenytan i en hastighet av cirka 200 km/h."

"Passagerarna föll sannolikt i koma och avled nästan omedelbart om kabinen hastigt förlorade tryck på hög höjd."

Nej, jag gillar inte tveksamma ord. Tveksam läsning gör mig tveksam.

Fan nu måste jag nästan påminna J om att hunden är hans igen. Klockan har precis passerat midnatt och det är dags för sista kissrundan.

Nej istället för att gå ut med hunden sitter han och sorterar jobbresebilder. Gör såna små fina mappar. Land för land. Och i bokstavsordning.

Ja ja, rubb it in. Jag går ut.

Jag fick frågan va fan vi ska till Montenegro för i sommar. Enkelt, jag väljer att besvara frågan i bilder:

Nu ska jag snart i vild panik ut och leta present på lunchen. Det blir ju alltid som bäst då:
Genomtänkt. Prisvärt. Något man behöver. Väl inslaget.

Man har ju varit med förr.

Familjen har blivit drabbad. En i familjen har utvecklat ett kraftigt klippberoende. Det är väldigt kraftigt. Det klipps på allt. Tidningar, papper, sugrör, snören,brev och vid ett tillfälle låg hunden lite risigt till. Och det som klipps, klipps ner till molekyler.

Medans regnet vräker ner utanför fönstret kan man ju passa på att raka fiffin. Och tävla med den nya "frisyren". Ja på nätet alltså.

Frissan anlägger du på http://fiffi.rfsu.com/ och tävlar där eller via Egoina.

Min fina fiffi har jag valt att kalla ZuperFiffin. En ZupermanFiffi. Zzzupercool fiffi. Min motivering till att vinna tävlingen? Med hela Private Area Intimserien kan man ju få till en egen ZuperFiffi. Det är ju zuperfiffigt. Nej men seriöst, jag är 34 år och tvåbarnsmor och jag har precis rakat en fiffi på nätet. Det säger ju allt. Så ge mig.

Förbannat jävla skitväder.
Funderar som bäst vart jag ska göra av hundarna när vår mat kommer och ringer på dörren.

Uttråkade. Klättrar på väggarna. Inget bra på TV. Lägenheten ser ut som ett helvete. Ont i halsen.

Ja precis så ser det ut. Inte så jävla ljust med andra ord.

Jaha här sitter jag och har helt glömt bort att jag har en blogg (!)

Det gjorde jag nog igår med, men då var jag upptagen med att se riktigt, riktigt dålig film med J. Vi såg Wallander - Hämnden. Herregud, se den för guds skull inte.

Igår så bara hände det. Hjärnan tiltade. Blankt. Tomt.

Jag reste mig och gick en kvart för tidig. Har ingen som helst aning vart jag fick klockslaget 14:45 ifrån eftersom jag skulle ha slutat klockan 15:00.

Men gick gjorde jag. Med besked.

Det händer inte så mycket här i det grå huset bredvid skolgården.
Fortfarande sjuka men slipper tack och lov solen och värmen. Jag är nog den enda som välkomnade regnet med öppna armar. Feber och kallsvettas i varenda rörelse när det är över 25 grader är minusroligt. Vi pratar höga minuspoäng.

Nybadade nu och dags för lite vila, ska dock försöka få den lite kortare än gårdagens som var på över tre timmar. Man behöver ju inte överdriva liksom. Men det var överdrivet skönt.

Jag överdriver inte.

Vi är hemma och är sjuka idag. Hela högen.
Ont i halsen, snuva och hosta står på sjukdomsmenyn.

Och när man har ont i halsen är det bra att äta glass, sa jag här precis. Det tog ungarna fasta på kan man säga. Plattfötterna har sprungit i skyttetrafik till och från frysen och högen med pinnar och glasspapper är gigantisk. Fabulöst stor.

Igår kväll följde Lill-Barban med mig när jag skulle städa på dagis.
Han lekte ute medans jag sopade och fejade inne.

Mitt i sopande hörde jag ett ljud som fick mig att stanna till mitt i sopande. Ett klånkande som inte passade in i hans lek. Ett plåtigt klånkande.

Utanför hittar jag Terror med två pinnar i handen. Med den ena pinnen bankar han mitt på motorhuven och den andra kastade han upp på rutan precis när jag kom ut.
Man kan säga att lilla Agilan åkte på stryk. Fett med stryk.

Och nej jag har inte berättat för J.